25 mars 2011

Eating disorders

Jag känner att jag måste stå upp för mig själv nu. Jag läste Kissies blogg, jag vet att det är helt onödigt gjort av mig för jag blir bara arg, och läser saker som;

"No carbs, remember that grils."
och:
Dricker också en festis fast min kommer från barnmat-hyllan på ICA, mums! Haha.. Efter gårdagens måltid blir det inte mycket mat idag!!
Jag blir så sjukt arg på människor som provocerar fram ett ideal som är så extremt absurt. Jag har själv varit i ätstörningsträsket och vänt ett flertal gånger och det är hemskt. Man har någon som kryper in under huden och säger till en vad man ska göra. Att man inte får äta. Att man inte får göra si. Att man inte får göra så. Därför känner jag att jag vill dela med mig av min erfarenhet eftersom det har förstört 2 år utav mitt liv.

Det hela började med att jag kände att jag behövde gå ner i vikt. 90 kilo vägde jag vid tillfället och jag var inte bekväm i min kropp eller själ. Jag bodde i Jönköping för tillfället och hade hört från människor runt omkring mig att jag hade mått bättre om jag hade gått ner lite i vikt. Att jag var tjock. Att jag var fet. Helt plötsligt kom det en chans för mig, efter ett break-up, att visa att jag kunde bli så mycket bättre. Så jag satte igång. Allt eftersom jag tog bort saker i min kost så kände jag att jag blev glad, men jag blev inte gladare i mig själv. Jag blev gladare på grund av att jag gick ner i vikt, att vågen visade att jag hade förlorat kilo efter kilo. 4½ månad senare var jag 29 kilo lättare. 61 kilo stod vågen på och jag åt inte mer än fil, morötter, sallad och kikärtor. Jag hinkade kaffe för att ignorera mina hungerkänslor och drack mängder av vatten. Jag åt mindre än vad min dåvarande pojkväns 3 åriga brorsdotter gjorde.
"Du är inte snygg nog. Du blir snyggare om du går ner två kilo till"
"Ät inte det där. Du kommer bli tjock. Vill du verkligen se ut som du gjorde innan? Ingen tycker om dig då."
Sådär har det hållit på i 2 år för mig. Det har funnits perioder som jag har blivit lite bättre, gått upp några kilon och känt mig nöjd. När jag väl har varit nöjd och trott att jag har klarat det har personen som har etsat in sig i mitt huvud har alltid sagt till mig att nu är det nog. Nu är det nog och tillslut fått mig att falla tillbaka. Senast var i höstas, då jag började blogga på Mina Små Ord. Jag skäms över hur jag var då, för det gick ut över mina läsare. Ut över min familj. Ut över alla som jag kände. Att vara som smalast och trycka ner andra som inte var värda att leva gjorde mig som snyggast trodde jag. Det gjorde bara att jag blev ett monster utåt samtidigt som jag såg ut som ett vandrande lik. Det är inte snyggt någonstans och inte värt det.

Jag har nu lärt mig att stå emot denna demon som har påverkat mig så länge. Jag i alla fall på bättringsvägen. På väg att få träffa någon om mina problem för jag vill inte att det ska förstöra mer. Jag vill kunna äta utan att känna ångest. Jag vill kunna göra saker utan att tänka på hur många kalorier jag får i mig. Hu mycket jag måste röra mig för att få bort det från min kropp. Hur mycket mat jag måste undgå för att kompensera det jag åt. Jag önskar verkligen inte min värsta fiende det här. Det förstör så mycket mer än vad man tror. Man blir en annan människa i sitt normala skal. Det är den demon som intar en som styr, inte du själv. Ätstörningar, oavsett storlek eller typ, sök någon slags hjälp.

Lyssna på mig, jag önskar inte någon detta. Det är det värsta som kan hända ens kropp. Det gör ont överallt. Höftbenen gör ont. Revbenen gör ont. Mina knän gör ont. Jag kan knappt bära saker för jag är så svag i armarna. Jag har dessutom tvinat bort ett fäste på ett av mina revben så att det ligger lite löst. Inga bra saker kommer med att följa någons ideal, någons dumma idéer. Man ska älska sig för den man är och inte vara någonting annat.

 Livet är viktigare än utseendet, så bry er inte om ideal eller andra dumma idiotsaker. Älska dig själv för den du är och skit i vad folk säger. Kärlek till er alla och hoppas ni har läst och lyssnat! ♥♥

3 kommentarer:

  1. Jävligt bra skrivet.Fuck that Kissie

    SvaraRadera
  2. bra skrivet! och du är ju så jäkla fin, både på insidan och utsidan, men nog skulle du faktiskt se bättre ut med några kilo till bara för att du skulle se friskare ut då. blir så glad att du söker hjälp! det här fixar du. <3

    SvaraRadera
  3. Det är bra att du mår bättre nu!
    O vi har alltid älskat dig hur du än sett/ser ut o de vet du!
    Att jag va tvungen o bli så arg på dig va bara för att du inte lyssnade o för att jag älskar dig o inte ville se dig så! Då förstod du inte men nu idag gör du det. o jag visste att du skulle vara arg tillbaka men jag visste att den dagen du kommer på att det är dåligt att inte äta o så, så kommer du förstå varför ja va så arg.. Du, jag, ida och idun forever! <3

    SvaraRadera